1 / 24

Eva Melander Klinisk mikrobiologi Lund

Glykopeptidresistens hos stafylokocker. Eva Melander Klinisk mikrobiologi Lund. Glykopeptidresistens hos stafylokocker - mekanismer. Förvärv av vanA-genen, gen kodande för ”fullständig” glykopeptidresistens

Mia_John
Télécharger la présentation

Eva Melander Klinisk mikrobiologi Lund

An Image/Link below is provided (as is) to download presentation Download Policy: Content on the Website is provided to you AS IS for your information and personal use and may not be sold / licensed / shared on other websites without getting consent from its author. Content is provided to you AS IS for your information and personal use only. Download presentation by click this link. While downloading, if for some reason you are not able to download a presentation, the publisher may have deleted the file from their server. During download, if you can't get a presentation, the file might be deleted by the publisher.

E N D

Presentation Transcript


  1. Glykopeptidresistens hos stafylokocker Eva Melander Klinisk mikrobiologi Lund

  2. Glykopeptidresistens hos stafylokocker - mekanismer • Förvärv av vanA-genen, gen kodande för ”fullständig” glykopeptidresistens • Fysiologisk förändring (mekanism ofullständigt känd) som medför en fenotyp med nedsatt känslighet för glykopeptider. Samtliga uppvisar en förtjockad cellvägg

  3. VRSA • S aureus som förvärvat vanA-genen, medförande fullständig glykopeptidres. • MIC vanko ≥ 32 mg/L • 4 fall i världen beskrivna • Svårt sjuka pat (njursvikt, diabetes, multikärlsjuka) • Samtidigt haft växt av VRE • Ingen spridning till familj/sjukvårdskontakter

  4. GISA • S aureus med nedsatt känslighet för glykopeptider • Fenotyp med fysiologisk förändring • Mekanism ofullständigt känd, studier pågår • Gemensamt: förtjockad cellvägg • Vankomycin fångas och hindras utöva sin effekt

  5. GISA • Ses framförallt hos patienter med långvarig vankomycinbeh. • Har rapporterats från alla världsdelar • Frekvens dock svårbedömd pga oklar definition och svårt med detektion, sannolikt fortfarande relativt sällsynta • ?%

  6. hGISA • S aureus känsliga för glykopeptider (MIC vanko ≤ 4 mg/L) • Subpopulation som uttrycker nedsatt känslighet för glykopeptider (h = heterogena) • Mekanism: som GISA, Förtjockad cellvägg • Ses framförallt hos patienter med långvarig vankomycinbeh.

  7. hGISA • Har rapporterats från alla världsdelar • (0-20 % av MRSA) • Frekvens dock svårbedömd pga oklar definition och problem med detektion • I UK: 1% av MRSA • Sannolikt vanligare än GISA

  8. GISA/hGISA • Beroende på fysiologiska förhållanden förefaller fenotypen kunna förändras, inklusive känsligheten för glykopeptider: hGISA ↔ GISA • Hittats nästan uteslutande hos MRSA • MLST visat hGISA uppkommit i fem pandemiska MRSA kloner • Sannolikt provocerats fram pga långdragen exponering för vankomycin • Dessutom exp. för subinhibitoriska vanko-konc på grund av rädsla för toxicitet

  9. Svikt vid vankomycinbehandling av S aureus infektioner • Svåra S aureus infektioner (bakteriemi, endokardit, pneumoni): sämre outcome vid beh. med vankomycin jmf med isoxazolylpenicilliner • Vanko-behandling av MRSA bakteriemi orsakad av stammar med vanko MIC 1-2 hade betydligt sämre utläkning jmf med stammar med MIC 0,5

  10. Varför svikt? • Infektioner med stammar med (heterogent uttryck av) nedsatt känslighet för glykopeptider (hGISA/GISA)? • Felaktig dosering, subinhibitorsika konc? • Dålig vävnadspenetration, subinhib konc? • Svikt trots optimerad dosering i relation till MIC

  11. GISA Endokardit Bakteriemi Sjukhusutbrott GISAklon, hög mortalitet (pneumoni, sinuit, endokardit, bakteriemi) hGISA Endokardit Bakteriemi m hGISA jmf m MRSA: högre risk för terapisvikt, persistens, högre mortalitet Sjukhusutbrott Klinisk svikt/ökad mortalitet

  12. Detektion vankomycinresistens befintliga metoder • Diskdiffusion • Etest • (Buljongspädning) • (Agarspädning) • Automatiserade metoder (Vitek mfl) • Agar screening med VA eller TP • Etest med specialmetod (Makro-metoden) • Populationsanalys (PAP-AUC)

  13. ”Referensmetod”: PAP-AUC • 24 tim inkubation i TSB buljong • Två spädningar i koksalt; 10-3 & 10-6 • Stryks på BHIagar innehållande 0.5, 1, 2, 2.5 & 4 mg/L vankomycin • Räknar kolonier efter 48 tim i 37° • Plottar antalet kolonier (logCFU/ml) mot vanko-konc (ųg/ml) • Räknar ut AUC M Wootton et al. JAC 2001;47:399-403

  14. ”Referensmetod”: PAP-AUC • För skilja ut GISA, hGISA och GSSA: räknar ut kvot mellan AUC för den stam man önskar mäta delat med motsvarande AUC för hGISA referensstam • Kriterier: • hGISA: kvot ≥ 0,9 M Wootton et al. JAC 2001;47:399-403

  15. T Walsh: Jämförelse av 7 metoder • Agar spädning, buljong spädning, Etest 0,5 resp 2,0 McF, två agarscreening metoder (VA/TP), populationsstudier enl Hiramatsu (PS) • Dubbelblind studie, 284 MRSA och 45 GISA/hVISA • PAP-AUC referensmetod (enl. Wotton et al) TR Walsh et al. JCM 2001;39(7):2439-44

  16. T Walsh: Jämförelse av 7 metoder TR Walsh et al. JCM 2001;39(7):2439-44

  17. T Walsh: Jämförelse av 7 metoder • Etest 2,0 McF tolkningskriterier: • VA ≥ 8 mg/L &TP ≥ 8 mg/L eller • TP ≥ 12 mg/L • Bedömning av 6 medier mot kända GISA/hGISA: BHI bäst sensitivitet och specifictet • = ”makro-metoden”

  18. Ny Etest: GRD • Glycopeptide Resistance Detection • VA och TP på samma Etest remsa • Med resp utan näringsämne (”S”) • 0,5 McF, MH agar med resp utan blod • Avläsning efter 24 resp 48 tim • Även test av reproducerbarhet • Referens: PAP-AUC Bolmström Poster ICCAC 2005

  19. GRD test jmf m makometoden Detektion 150 stammar: 15 GISA, 60 hGISA, 70 GSSA, QC stammar Bolmström Poster ICCAC 2005

  20. GRD test jmf m makometoden Reproducerbarhet Bolmström Poster ICCAC 2005

  21. Vankomycinresistens hos KNS • Betydligt sämre beskrivet • Förekomst av KNS med nedsatt känslighet för glykopeptider rapporterades före GISA • Framförallt beskrivet hos S haemolyticus och S epidermidis • Samma mekanism som GISA/hGISA • Frekvens okänd

  22. Vankomycinresistens hos KNS Klinisk relevans • Odlats fram vid infektioner såsom: peritonit pga dialys, bakteriemi, • Är oftast meticillin- och multiresistenta och därför exponerade för vankomycin-behandling. Borde innebära ökad risk • En studie: Pat m PD peritonit orsakad av hGISE. Svikt på vanko-beh.

  23. Hur går vi vidare? • Är det relevant att leta efter GISA, hGISA, GISE, hGISE? • Vilka stammar ska vi i så fall undersöka? • Art? Lokal? Meticillinresistens +/-? • Vilka metoder för att screena/bekräfta? • Agar-metod? Makrometoden? GRDremsa? • Vem ska screena/bekräfta? • Centralt referenslab? Universitetslab? Samtliga lab?

  24. Hur går vi vidare? • Arbetsgrupp: Eva Melander, Lund Mats Walder, Malmö Barbro Olsson-Liljequist, SMI, Stockholm Christian Giske, KS, Stockholm Robert Skov, SSI, København

More Related