Den patristiska tiden

1. Den patristiska tiden • C. 100-450 e.kr • P. syftar på både tidsperioden och de tankegångar som föds • Den tidiga kristendomen såg sig som en fortsättning av judendomen – naturlig geografisk koppling till Palestina/Israel och Jerusalem • Dock snabb spridning

2. Den patristiska tiden • Vid slutet av första århundradet var kristendomen känd i hela östra medelhavsområdet och också i Rom • Olika utveckling i väst och öst • Språkligt: latin – grekiska • Stilistiskt och fantasimässigt • Förhållning till filosofi och skriften • Tertullianus: ”vad har Aten att göra med Jersulaem?”

3. Den patristiska tiden • Från början utvecklas 3 viktiga centra för teologin: • Alexandria, egen stil med mycket platonism, Clemens c. 150-215 och Origenes c. 185-254 • Antiokia med Kappadocien, Kappadociska fäderna ( Baslilius den store d. 379, Gregorius av Nyssa d. 394 och Gregorius av Nazians d. c. 390) samt Antiokia : Diodarus av Tarsus (d. 394), Theodoretus av Mopsuestia (d. 428) och Johannes Chrysostomus (d. 407) • Nordvästra Afrika, särskilt området i dagens Algeriet med städer som Kartago och Hippo (väst), Tetullianus f. c. 150 och Augustinus (354-430)

4. Den patristiska tiden • Andra viktiga teologiska centra, men inte lika viktiga: Jerusalem, Rom, Milan, Konstantinopel • http://ccat.sas.upenn.edu/rs/maps/1/map.html • På det stora hela den mest kreativa teologiska tiden: 1600-tals teolog beskrev kyrna med att säga: att den ortodoxa kyrkan bygger på: • En Gud, 2 testamenten, 3 bekännelser, 4 evangelier och 5 första århundradena i den kristna historien

5. Den patristiska tiden • Teologisk utveckling: • Tidiga kyrkan: relationen till judendomen • 100-talet: snabb spridning och komfrontationen kom därför att naturligt bli att presentera och försvara den kristna tron inför en stundtals kritisk och våldsam omgivning – kristen apologetik (Justinus Martyren)

6. Den patristiska tiden • 200-talet: • Fanns inte tid och möjlighet att fördjupa det egna kristna tänkandet – den teologiska debatten kunde inte börja förrän man försäkrat sig om att man var vid liv… • Trots allt fanns lite utrymme för teologisk fördjupning: mest kända: Irenaeus i väst (c. 130-200) och Origines i öst (185-254)

7. Den patristiska tiden • 300-talet: Stabilisering • Kejsar Konstantin (306-337) bestämmer sig för att den kristna religionen inte skall förföljas eller förbjudas, snarare uppmuntras. T.ex. 321 införs söndagen som allmän helgdag • Med undantag från en kort osäkerhetsperiod på 360-talet kunde kyrkan nu krypa ur sina gömställen och bli en allmän angelägenhet i det romerska imperiet

8. Den patristiska tiden • Teologiska och främst dogmatiska frågor fick ett värde som angick hela världen – top news • Tiden från c. 310-451 kan därför ses som den tidiga kyrkans gyllene tidsperiod då en mängd centrala dogmatiska frågor ställs, debatteras och avgörs – spänningarna finns nu inom kyrkan!

9. Den patristiska tiden • Centrala teologiska frågor • 1) Kanoniseringen av bibeln • utgångspunkten var att teologin har sin grund i skiften, men hur? • en kanoniseringsprocess – vilka böcker skulle anses vara kanoniska? • Irenaeus tid: 4 evangelier, vid slutet av andra århundradet: evangelierna, Apg. och breven, Clemens av Alexandria godtog 14 Paulis-brev och uppenbarelseboken, • så småningom kom man till samförstånd om de 27 böcker som nu ingår i vårt NT (367)

10. Den patristiska tiden • Skillnader i syn på Kanon: • Visa delar av den kristna kyrkan erkände brev som apostoliska som INTE finns med mera (I. Clemensbrevet och Didache • Västkyrkan osäker om Herbeerbrevet, Östkyrkan osäker på uppenbarelseboken. I många skriftlistor saknas 4 mindre brev (2 pet., 2 och 3 joh. och Judas brev • Se bilaga

11. Den patristiska tiden • 2) Traditionens betydelse • Traditionens betydelse blev framför allt stor i kyrkans kamp mot den s.k. gnosticismen • Hur tolka Bibeln? (tidig hermeneutik) • Tolkning utifrån traditionen och ’Regula fidei’ som sammafattning av tron (Ireneaus) • innefatta ”en traditionell tolkning av den heliga skriften” och ”en traditionell presentation av den kristna tron” – särskilt viktigt att biskoparna uppräthåller denna tradition

12. Den patristiska tiden • Tertullianus har en liknande traditionsförståelse som Iranaeus, men med olika argument: T. menar att skriften kan läsas klart och tydligt givet att man beaktar skriftens helhet (Hermenautik). Det oaktat finns det ställen som inte är så klara och kan leda till missförstånd – därför kan en heretiker få skriften att säga nästan vad som helst. Av denna orsak är det viktigt att ha en tolkningstradition att falla tillbaka på – en tolkningstradition inom kyrkan och dess praxis

13. Den patristiska tiden • 3) Fastställandet av de ekumeniska trosbekännelserna • under den patristiska perioden var de 2 olika trosbekännelser som kom att bli allmänt accepterade som ett samlande, kortfattat uttryck för den kristna tron • den apostoliska trosbekännelsen – kortare, indelad i 3 partier • och den Nicenska trosbekännelsen (Niceno-Konstantinipolitanska) – längre med tillägg i kristologin och den heliges andes verk

14. Den patristiska tiden • bakgrunden till dessa credon hänför sig till behovet av en lämplig sammanfattning av den kristna tron i offentliga tillfällen – vanligen i samband med dop • dop av nyomvända oftast på påskdagen, varvid fastetiden var en förberedelse och undervisningstid (skriftskola) – vid den tillställningen hade man en offentlig deklaration av och hängivenhetslöfte till tron • Trosbekännelser var det första centrala steget i strävanden att nå dogmatisk koncensus kring den kristna tron

15. Den patristiska tiden • 4) Det kristologiska problemet – Två naturs läran • Kristologi och treeninghetslära • Vid år 325 hade man kommit till att Kristus var av samma väsen som Gud (Homoousios) – av samma substans, vilket innebar att man dels utvecklade en intellektuell dimension av den andliga betydelsen av Kristus och dels ett slags försvar mot alltför förenklade gudsföreställningar • Hela gudsföreställningen måste omformuleras

16. Den patristiska tiden • De kristologiska debatterna fördes för det mesta inom östkyrkan inom det östra medelhavsområdet – på grekiska, vilket också medförde att diskussionen rätt långt är präglad av grekisk-filosofiska, Platonska, föreställningar och begrepp.

17. Den patristiska tiden • 2 skolbildningar: • A) I den s.k. Alexandrinska skolan tenderade man att lägga betoningen på Kristi gudomlighet. Gudomlighetsaspekten tolkades ofta utifrån inkarnationstanken – julen viktig • B) Antiokenska skolan, som tenderade att lägga betoningen vid Kristi mänskliga sida • Det som då kom i fokus var kristus som den sanna människan och som det moraliska föredömet

18. Den patristiska tiden • 2 stora debatter: • A) Den Arianska debatten på 300-talet anses allmänt vara den debatt som varit av största betydelse för den kristna dogmbildningen • Arius – Athanasius (Soteriologin i centrum) • B) Den s.k. Apollonariska debatten • Två –natursläran har således sin givna bakgrund i soteriologin • Denna lära fastslogs vid det första ekumeniska konciliet i Nicea 325 – konciliet var sammakallat av Konstantinus, den första kejsaren som gynnade den kristna religionen • Det fjärde ekumeniska konciliet i Kalcedon 451 bekräftade sedan Nicea-mötets beslut samtidigt som man tog upp nya kristologiska stridigheter

19. Den patristiska tiden • 5) Treenighetslärans utveckling • Treeninghet som följd av tvånatursläran • De kristologiska striderna utmynnade i att Jesus jämställdes med Gud fadern. Den heliga andens gudomlighet började uttryckas efter detta främst av Athanasius (aktiv också här) och Basilius den Store från Cesarea ( en av de kappadociska fäderna)

20. Den patristiska tiden • 2 Skolbildningar: • Den östra kyrkans position som utvecklades av de Kappadociska fäderna och som fortfarande har stor betydelse för hur teologin är utformad i den grekiska och ryska ortodoxa kyrkan • Betoningarna låg mest på de olika sätt som man erfar de olika gudomliga personernas verkningar • västkyrkans position som främst utvecklades av Augustinus • Augistinus betoning låg mera i att förstå enheten i gudomens 3 personer och utgångspunkten var den gudomliga kärleken och dess betydelse för vår förståelse av guds treenighet

21. Den patristiska tiden • 6) Läran om kyrkan – ecklesiologin • Först: om hur man skall förstå kyrkans väsen och närmare bestämt hur man skall förstå kyrkans helighet • Bakgrund i förföljelserna av de kristna under Diocletianus • Donatismen och Augustinus: De heligas gemenskap eller blandning? • Augustinus sakramentssyn:Guds nåd och förlåtelse verkar oberoende om sakramentsförvaltaren är syndig eller helig

22. Den patristiska tiden • Donatist-striden var den första i kyrkans teologiska utveckling som närmare tog sig an ecklesiologiska frågor och sakramentsfrågor • Följande gång liknande frågor blir aktuella i teologins historia är under reformationstiden på 1500-talet (Naturligt för Luther att anknyta till Augustinus!)

23. Den patristiska tiden • 7) Läran om nåden • Hör helt hemma i västkyrkans diskussion • Pelagius angrepp mot morallösheten • P. började kraftigt argumentera för tydligare moralisk ansvar bland de kristna, för kontinuerlig helgelse och självförbättring i ljuset av GT:s lära och Kristi exempel • Pelagianismen kom att förstås som en religion som betonar den mänskliga autonomin eller själv-bestämmandet och som ser människan som delaktig i frälsningsförståelse

24. Den patristiska tiden • Augustinus försvar: • Augustinus vände sig mot både synen på nådens plats i kristendomen och människans möjliga delaktighet i frälsningsfrågan. Han betonade i stället för en fri vilja hos människan att människan är bunden vid en vilja som för henne bort från Gud och in på det onda • Anknyter igen till soteriologin • Syndafallet stor betydelse - arvsynd • Frälsning genom Guds nåd – Guds fräslningsplan • A. ger en helhet av synd (hamartologi) – frälsnings (soteriologi) och rättfärdiggörelse • Nåden är Guds kärleksuttryck som vi inte kan göra oss förtjänta av med egna ansträngningar – frälsningens initiativ kommer således från utanför människan

25. Den patristiska tiden • I bakgrunden 2 olika människosyner: • För A. är människan svag, fallen och syndfull – för Pelagius är människan autonom och självtillräcklig • För A. är människan helt beroende av Guds godhet – för P. är Gud ett indicium på vad som mäste göras för frälsningen, men initiativet och ansvaret sätts på människan själv • Augustinius’ synsätt ledde honom också till läran om predestinationen – när allt är beroende av Gud har han också förutbestämt vissa till undergång • Vid konciliet i Karthago 418 beslöt kyrkan att följa Augustinus position och man fördömde Pelagius position kompromisslöst som heretisk