Download
1 / 32
320 likes | 412 Vues
Socialistisk välfärdsbudget. Sen sist... Socialisterna – Välfärdspartiet ställde i 2006 års val upp för en enda sak: att inte rösta för några nedskärningar av välfärden.
E N D
Sen sist... Socialisterna – Välfärdspartiet ställde i 2006 års val upp för en enda sak: att inte rösta för några nedskärningar av välfärden. Denna princip gick vi även till val på i valet 2010. Vi fick inte bara förnyat utan även stärkt mandat för att fortsätta försvara välfärden.
Tre målsättningar: att bekämpa arbetslösheten genom offentliga jobb. att säkerställa fortsatt och förbättrad god kvalité inom välfärdssektorerna. att förbättra välfärdsarbetarnas arbetsmiljö.
Skollagen i Sverige är klar och tydlig då den fastslår att: ”Alla barn och ungdomar skall, oberoende av kön, geografisk hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Utbildningen skall inom varje skolform vara likvärdig, varhelst den anordnas i landet.”
Kommunaliseringen av den svenska skolan som genomdrevs 1989 strider m a o direkt mot den lag skolan har att följa då ett likvärdigt skolväsende ej går att upprätthålla med kommunerna som huvudmän. Genom 1990-talets ”budgetsanering” skars stora mängder lärare bort från skolan. Sedan dess har en viss återhämtning skett men aldrig till samma nivå som innan 90-talskrisen. Skolan måste återförstatligas för att kunna göras likvärdig och resurserna till skolan måste utökas. Detta kan dock inte vi göra från Västervik kommun. Vår avsikt är att från vår horisont göra vad vi kan.
Socialisterna ställer krav på följande åtgärder för att tillfälligt bromsa den demokratiska katastrof som närmar sig: att uppstart av nya friskolor och planer på ”alternativa driftsformer” stoppas. att speciallärare, specialpedagoger, kuratorer och skolsköterskor skall finnas på varje skola (även f-6 skolorna) för att skapa en trygg miljö för eleverna. att klasslärarskapet skall delas till max två lärare per klass. Varje klass skall ha en förskollärare eller fritidspedagog för att tillföra deras specialkunskap.
att varje klass består av max 20 elever i grundskola och gymnasium. att mer resurser tillförs förskolan så att kommunen kan möta de behov som finns. att enbart utbildade pedagoger tillåts arbeta i förskolan. att mer resurser till fortbildning till alla lärare tillförs. att fler fritidspedagoger i fritidshemmen anställs för att säkerställa kvalité och trygghet för barnen som vistas där.
att resurser till läromedel och förbrukningsmaterial ökas till det dubbla. att personaltätheten ökas i förskolan så att varje vuxen har hand om max fyra barn. att nattdagis införs efter medborgarnas behov. att frukost serveras till barnen och eleverna i grundskolan och gymnasiet.
Tack vare arbetarrörelsens framgångsrika välfärdsprojekt under 1900-talet är Sverige fortfarande ett land i framkant i jämförelse med andra länder i världen. Detta trots de senaste 20 årens utveckling i motsatt riktning med ökade klassklyftor och ofrihet. I denna tid av ekonomisk kris och svag arbetarrörelse befinner vi oss antagligen tyvärr i välfärdssamhällets sista dagar.
Även Socialtjänstlagen - som skall skydda de gamlas och handikappades rätt till ett värdigt och meningsfullt liv - talar sitt tydliga språk. ”Socialtjänstens mål syftar till jämlikhet i levnadsvillkor, solidaritet och trygghet”.
För att motverka återgången till fattig-Sverige och en konjunkturanpassad välfärd ställer Socialisterna följande krav: att införande av ”alternativa driftsformer” stoppas. att grundbemanningen i äldreomsorgen skall höjas så att varje enhet kan täcka kortare frånvaro på egen hand. att all omsorgspersonal tillgodoses tillgång till arbetskläder. att personalen ges ökade möjligheter till heltidsarbete.
att det planerade äldreboendet byggs snarast möjligt. att samtliga äldreboenden med behov av renovering renoveras snarast så att de uppfyller modern standard (med tillgång till kök, toalett och dusch) och att samtliga planerade renoveringar tidigareläggs. Inga boenden skall minska antalet platser efter färdig renovering. att mer resurser tillförs LSS-verksamheten (så att alla får den hjälp och det boende dem behöver). att personalen i hemtjänsten ges tillgång till omklädningsrum.
att kommunen genom sin bemanning slutar diskriminera de vikarier som ”kommer upp i LAS-dagarna”. att bemanningsservicen avskaffas helt och vi återgår till att enheterna själva ringer in vikarier. att biståndshandläggarna behandlar alla sökande likadant. att personalen återfår inflytande över anskaffning av hjälpmedel.
att alla majoritetens planerade privatiseringar stoppas. att den centralt lagade och kylda maten avskaffas för att istället tillagas där den skall ätas, inom äldre- såväl som barnomsorgen. att kostpersonalen vidareutbildas så att de kan laga maten. att tätheten bland kostpersonalen på de småskolor där tillagningskök nu införs ökas. att all kostpersonal ges möjlighet till heltidsarbete.
att kommunen tar tillbaka de meningslösa omflyttningarna bland kostpersonalen. att den kommunala parkförvaltningen utökas med fyra heltidstjänster. att översyn och upprustning av kommunens fritids- och idrottsanläggningar genomförs. att översyn sker av parkförvaltningens utrustning och maskiner. att mer pengar tillförs snöröjningen så att våra gamla och cyklister kan förflytta sig även vintertid. att löner och arvoden för anställda politiker sänks till en genomsnittlig lärarlön.
Kultur- och fritidsnämnden Alla människor har rätt till en meningsfull och utvecklande fritid. Det offentliga har till uppgift att garantera alla kommuninvånare detta, oavsett klasstillhörighet.
Därför är det för oss otänkbart att stjäla en enda krona från en verksamhet som ger arbetarklassens liv färg efter arbetsdagens slut. För att utveckla och utöka medborgarnas möjligheter till ett rikt liv kräver Socialisterna: att inga stadsdels-fritidsgårdar skall läggas ned under perioden. att de kommunala bidragen till de ideella föreningarna och studieförbunden höjs. att avgifterna till musik- och kulturskolan sänks till en mindre symbolisk summa för att garantera alla barn och ungdomars möjlighet till musik och kultur.
Kraven i vår budget kommer från personalen i kommunens ”kärnverksamhet” och är vad som anses vara nödvändigt för att verksamheten skall fungera. Finns det någon ledamot här inne som törs säga att våra krav inte är rimliga? Vi synliggör genom vår budget vad en välfärd i kommunen verkligen kostar om den skall: a) vara värdig medborgarna, b) leva upp till lagarnas krav och c) ge välfärdsarbetarna en värdig arbetsmiljö.
Detta innebär att vår budget på intet vis är ”för dyr” eller kostnaderna ”för höga”. Är våra krav rimliga är problemet istället att balanskravet är för lågt, för lågt för att upprätthålla en kommunal välfärd värd namnet! Efter 20 år av hårda nedskärningar och förödande skattesänkningar måste man inse att det kostar att återställa.
Vad säger SKL? ”Både kommuner och landsting förväntas även dem närmsta åren uppvisa överskott i sina finanser. Kommunerna förväntas åren 2011 och 2012 visa överskott på 10,8 respektive 6,8 miljarder kronor.” Anders Knape, Ordförande Sveriges kommuner och lansting Varför då skära ner i vår kommun?
Var finns pengarna? BNP mellan 2010-2015 kommer öka med 853 miljarder i löpande priser. År 2015 är vi alltså 853 miljarder rikare än idag, med en BNP på 4 154 miljarder kronor. Prognosen säger också (trots sänkt skattekvot i förhållande till BNP) att statens skatteinkomster kommer vara 220 miljarder större 2015 än 2010. I kommun- och landstingssektorerna kommer inkomsterna vara 140 miljarder större 2015 än 2010. Finansdepartementets uträkningar (budgetpropositionen i Prop 2010/11:100, bilaga 1)
Skattetryck för och nu = 330 miljarder mindre i skatter till den offentliga välfärden!
Måste vi höja skatten? Socialisterna avvisar finansiering av satsningar i välfärden genom höjning av kommunalskattesatsen. Alla våra förslag kan finansieras fullt ut genom att: a) Ta av befintliga offentliga överskott b) Genom utökade statsbidrag till kommunerna
Ta av befintliga offentliga överskott Offentliga sektorns finanser Källa: budgetpropositionen: Prop 2010/11:100, bilaga 1, tabell 20)
Slutsatser: a) Amorteringar på bruttoskulden 2011-2015 = 105 miljarder kronor årligen. Det ger en amorteringstakt på 11 170 kronor per invånare och år. b) De finansiella offentliga tillgångarna är 2011 = 735 miljarder kronor större än de finansiella skulderna. 2015 är siffran 1 231 miljarder kronor. Vi har ingen ”offentlig skuld”. c) Maastrichtkravet är en bruttoskuld på 60 % av BNP.
Utökade statsbidrag kan finansiera alla våra krav Kraven i vår budget kostar enligt kommunens tjänstemän 207 miljoner kronor. Det motsvarar en kostnad per invånare i Västerviks kommun på 5 717 kronor för i år. Att finansiera alla våra förslag kostar således 5 453 kronor mindre per invånare i kommunen än vad nuvarande politik för att amortera av på en offentlig skuld som inte finns gör. Staten kan alltså utan att höja skatten, och ändå betala av på skulden, ge utökade statsbidrag på 207 miljoner kronor i Västerviks kommun – redan nu.
Med detta borde det vara uppenbart för varje nykter och tänkande individ här inne att se att frågan inte är finansiell eller ekonomisk utan politisk, rakt av. Ännu en gång, finns det någon här inne som törs påstå att våra krav inte är rimliga? Dem kommer direkt från personalen och är mer än finansierade.
