Dryckesvisans Historia

1. Dryckesvisans historia Text Wikipedia / bildspel Anders Dernback

2. Dryckesvisor är visor som skildrar alkoholdrycker och drickande eller sådant som förknippas med detta. Dryckesvisor sjungs som en allmän underhållning vid bordet, eller när lusten funnits att sjunga i dryckeslaget.

3. Dryckesvisan i sin nordiska utformning har säkerligen rötter i medeltiden. Till skillnad från den kortare och enklare skålvisan har en dryckesvisa oftast en känd upphovsman. Mellan de litterära och de mer folkliga dryckesvisorna finns ett visst växelspel; exempelvis blev en del av Bellmans många dryckesvisor till muntlig tradition redan under hans levnad.

4. Som helhet är dryckesvisan en sameuropeisk visgenre. Såväl äventyraren och poeten Lucidor (1634– 1690) som i samhället mer välanpassade dryckesviseförfattaren, som den adlade ämbetsmannen och psalmförfattaren Erik Lindschöld (1634–1690) och ämbetsmannen och poeten Israel Holmström (1661–1708) både lånade melodier och översatte text från utländska förlagor. Olof von Dahlin (1708-1763) och Carl Michael Bellman (1740-1795) skrev dryckesvisor i en backanalsk anda som var modern under 1700-talet

5. Under detta århundrade kom ordenssällskapen att bli en viktig arena för mer litterära dryckesvisor. Dryckesvisan var som mest betydelsefull kring skiftet mellan 1700- och 1800-tal; sedan kom de ändrade umgänges- och dryckessederna att medföra att den kortare och mer funktionsinriktade skålvisan till största delen tagit över efter dryckesvisorna. Dryckesvisor har spridits både genom skillingtryck och visböcker, under 1800- talet exempelvis Bacchi visbok och Vid bålen.

6. Kända dryckesvisor Än en gång däran, Evert Taube Så lunka vi så småningom, Carl Michael Bellman, Fredmans sång n:o 21 Bort allt vad oro gör, Carl Michael Bellman, ur Bacchi Tempel Gubben Noak, Carl Michael Bellman, Fredmans sång n:o 35 To Anacreon in Heaven, musik John Stafford Smith och text Ralph Tomlinson. Melodin kom senare att användas till USA:s nationalsång The Star-Spangled Banner

7. Gubben Noach, egentligen Om gubben Noach och hans fru, Fredmans sång n:o 35, är en dryckesvisa med text av Carl Michael Bellman. I modern tid har förenklade versioner av första versen spridits som barnvisa. Sången blev en av Bellmans första stora framgångar, och är troligtvis fortfarande den mest kända av Bellmans visor. Visan publicerades i den första utgåvan av Fredmans sånger 1791, men var redan då välkänd och spridd, bland annat genom skillingtryck. Den tidigaste avskriften har daterats till 1766, men sången är sannolikt äldre. Melodins ursprung är okänt.

8. Gubben Noak, gubben Noak var en hedersman När han gick ur arken plantera han på marken Gubben Noak, gubben Noak var en hedersman. Gubben Noak, gubben Noak var en hedersman När han skulle äta tappa han potäta. Gubben Noak, gubben Noak var en hedersman. etc. Carl Michael Bellmans klassiska dryckesvisa

9. Avskrift finnes från 1766, men sången är troligtvis äldre. No 35 Detta är säkerligen Bellmans mest kända visa. Den var mycket populär även under Bellmans tid och spreds i avskrifter och skillingtryck över hela Sverige. I första Moseboken 9:20-21 står att läsa. "Och Noah begynte til och wardt en åkerman, och planterade en wingård. Och tå han drack af winet, wardt han drucken, och låg oskyld i sine hyddo". Detta är grundhistorien som Bellman utgår ifrån i sin parodi, men i övrigt har visan inte någon vidare överenstämmelse med den bibliska berättelsen. Lunds domkapitel gick 1768 ut med ett formulär till stiftets präster med syfte att försöka samla in och förstöra alla tryck och avskrifter av Gubben Noak. Någon källmelodi har inte återfunnits.

10. Han väl visste, han väl visste att en mänska var torstig av naturen som de andra djuren, därför han ock, därför han ock vin planterat har. Gubben Noak, gubben Noak var en heders man. När han gick ur arken planterade han på marken mycket vin, ja mycket vin, ja detta gjorde han. Noak rodde, Noak rodde ur sin gamla ark, köpte sig buteljer, sådanna man säljer, för att dricka, för att dricka på vår nya park. Gumman Noak, gumman Noak var en heders fru. Hon gav man sin dricka; fick jag sådan flicka, gifte jag mig, gifte jag mig just på stunden nu Aldrig sad` hon, aldrig sad` hon: Kära far nå nå, sätt ifrån dig kruset. Nej, det ena ruset på det andra, på det andra lät hon gubben få. Gubben Noak, gubben Noak brukte eget hår, pipskägg, hakan trinder, rosenröda kinder, drack i botten, drack i botten. Hurra och gutår! Inga skålar, inga skålar gjorde då besvär, då var ej den läran: jag skall ha den äran. Nej i botten, nej i botten drack man ur så här. Då var lustig, då var lustig på vår gröna jord; man fick väl till bästa, ingen torstig nästa satt och blängde, satt och blängde vid ett dukat bord. Gubben Noak 35 Gubben Noak 35

11. Snapsvisor, supvisor, brännvinsvisor eller nubbevisor är moderna skålvisor, ämnade att sjungas direkt innan ett middagssällskap utbringar nästa skål, och dricker snapsen. Snapsvisorna härstammar från 1800-talet, med anor i den äldre traditionen av dryckesvisor. Snapsvisor sjungs gärna vid kräftskivor, studentikosa fester samt vid jul- och midsommarfirande.

12. Exempel på några snappsvisor Nuben på bordet står Varför då dröja Hellre vi tar en tår Och oss förnöja Hej quantum satis Bästa potatis som vi får gratis Som vi får gratis Nubben på bordet står: Melodi: Sankta Lucia

13. Snapsvisan i snäv mening är inte bara typiskt svensk, utan unikt svensk. Det är bara i Sverige och i svenska Finland som man fortsätter att skapa och sjunga snapsvisor enligt den modell som blivit så vanlig: en känd melodi med nya ord som passar till snapsarnas numeriska ordning. En av förutsättningarna för snapsvisans fortlevnad har varit det nära sambandet med svensk matkultur, inte minst smörgåsbordet.

14. I vissa sällskap, kanske främst körer och ordenssällskap, förväntas nyskrivet eller åtminstone eget material till varje middag. Andra sammanslutningar, däribland många studentkårer och studentnationer, håller sig med tryckta sångböcker som innehåller snapsvisor för sina middagar.

15. Snapsvisan finns från sent 1700 tal, men riktig fart blev det i samband med 1800 talets dryckesvanor

16. Vill du ha en pärla (snappsvisa) Melodi: Vill ni se en stjärna Vill du ha en pärla , ta då mej! Du får mycket gärna, svälja mig! Dina ögon sluta Bara riktigt njuta Av en liten Renat Absoluta!

17. Helan går är den mest kända svenska snapsvisan (eller skålvisan). "Helan" är den traditionella beteckningen på den första snapsen (supen) i en serie, och visan är därför mycket vanlig att sjunga som den första snapsvisan vid bordet på en fest. Visans historia är svår att följa eftersom den sällan är omtalad i skrift. Etnologiprofessorn Mats Rehnberg föreslog på 1970-talet att den kunde ha sitt ursprung långt tillbaka i tiden som en trumpetsignal spelad av militärtrumpetare. Man vet dock att den framfördes offentligt i Stockholm år 1845 i operetten Modehandlerskan av Franz Berwald. Visan finns senare också nämnd i Gustaf Meyers uppsalaminnen från tiden som studentbeväring där år 1869. Visan var alltså både gammal och känd när Emil Norlander använde den i jubileumsrevyn Stockholmsluft på Södra teatern år 1905. Inom den klassiska musiken har flera tonsättare skrivit kompositioner med olika varianter av melodin, bland annat Franz Lehár. Om Franz Lehár berättas också att han vid sitt besök i Sverige 1936 på fullt allvar lär ha trott att Helan går var Sveriges nationalsång eftersom den mycket högtidligt alltid sjöngs som första sång vid middagsfesterna i Sverige. Andra tonsättare som använt visan är Sven-Eric Johanson, Lars Johan Werle och Eskil Hemberg.

18. Helan går, sjung hopp faderallan lallan lej, helan går, sjung hopp faderallan lej. Och den som inte helan tar, han heller inte halvan får, Helan gåååååååår, [helan tages] sjung hopp faderallan lej.

19. Par Bricole är ett bacchanaliskt ordenssällskap, stiftat i Stockholm vid slutet av 1700-talet, med frimurarna och Bellmans Bacchi orden som främsta inspirationskällor. Namnet Par Bricole kommer av en fransk biljardterm, som betyder "med studs". Inom sällskapet tolkas det traditionellt och en smula oegentligt i stället som "av en slump", egentligen "på omvägar", "indirekt", och förkortas vanligen P.B. Par Bricoles moderloge finns än idag i Stockholm och huserar i ordens "stamhus" Bellmanhuset vid Urvädersgränd 3.