1 / 56

Madrids historia

Madrids historia

Dernback
Télécharger la présentation

Madrids historia

An Image/Link below is provided (as is) to download presentation Download Policy: Content on the Website is provided to you AS IS for your information and personal use and may not be sold / licensed / shared on other websites without getting consent from its author. Content is provided to you AS IS for your information and personal use only. Download presentation by click this link. While downloading, if for some reason you are not able to download a presentation, the publisher may have deleted the file from their server. During download, if you can't get a presentation, the file might be deleted by the publisher.

E N D

Presentation Transcript

  1. Madrids Historia och Spanska regentlängden

  2. Madrid är Spaniens huvudstad och den största staden på Iberiska halvön. Med sina 3,2 miljoner invånare i kommunen (municipio), och 6 miljoner i storstadsområdet, är Madrid en av de folkrikaste städerna inom EU. Madrid är beläget på vänstra stranden av Manzanares, ett litet tillflöde till Tajos biflod Jarama. Madrid grundades på 800-talet under namnet Majrit som en morisk by med fästning. År 1083 erövrades staden slutligen från muslimerna och blev kastiliansk. 1202 erhöll staden sina rättigheter (fuero). Under medeltiden hölls flera riksdagar i Madrid. Under Karl V var Madrid tillfälligt residensstad och 1525-26 hölls Frans I fängslad här. År 1561 flyttades det kungliga residenset till Madrid från Toledo och 1606 blev staden officiellt Spaniens huvudstad och centrum för ett världsimperium. Mellan 1808 och 1813 kontrollerade fransmännen staden och Napoleon I:s bror Joseph Bonaparte blev kung. Under spanska inbördeskriget kom staden att bli den republikanska sidans starkaste fäste. Redan 1936 belägrade Francisco Francos trupper huvudstaden, men motståndarna hade förskansat sig i bergen och lyckades avvärja alla stormningsförsök. Först i mars 1939, dagar innan inbördeskriget officiellt upphört, föll staden för Falangen. På den republikanska sidan användes staden i propagandasyften som "Röda Madrid". Stora delar av staden var sönderskjutet efter kriget. Efterkrigstiden har inneburit en stark expansion för staden, något som accelererat de senaste decennierna speciellt sedan Spaniens inträde i Europeiska unionen 1986. Som ledande kommersiellt- och kulturellt center i den spansktalande världen kännetecknas detta av en stark invandring från Latinamerika och Afrika. 1992 var Madrid Europas kulturhuvudstad.

  3. I Spanien har man funnit spår av mänskliga bosättningar så tidigt som 10 000 f.kr. Madrid som stad är dock en relativt ung stad i spanska mått, staden grundades under 800-talet och fick då namnet Majrit. Det var när morerna anlände och började bygga en fästing på det område där Madrid är idag som staden tog form. På 1100-talet erövrades staden av Alfons VI av Kastilien och Léon. Madrid fick sina stadsrättigheter i början av 1200-talet. Staden utnämndes till Spaniens huvudstad och blev ett permanent politiskt centrum när hovet flyttades dit av Filip II år 1561. Vid den här tiden hade staden bara 10 000 invånare men tillväxten började nu ta fart. År 1931 avskaffades monarkin och Spanien blev istället en demokratisk republik. Detta var efter flera år av oroligheter och politiska mord. Fem år senare utbröt dock det spanska inbördeskriget och Francisco Franco tog makten över landet med hjälp av Hitler och Mussolini. Det spanska inbördeskriget pågick mellan åren 1936 – 1939 och det var Madrids kapitulation som markerade slutet för kriget. Spanien var nu en fascistisk diktatur fram till några år efter Francos död år 1975. Spanien blev sedan staten som den är än idag, en demokratisk stat i likhet med de flesta europeiska demokratier.

  4. Från början var Madrid en arabisk borg. Morerna hade landstigit från Nordafrika år 711. Andalusien var och förblev deras hem och bas, men också Toledo blev en viktig ort, som måste bevakas och försvaras. År 852 byggde man därför en fästning strax norr om dess infart, och runtom borgen växte, en liten marknadsplats upp, en liten by. Man kallade den Majrit. De kristna drog sig tillbaka till halvöns nordliga delar. Därifrån planerade de att formera sig och göra återerövringen – la reconquista. År 1083 var man på väg för att inta det viktiga Toledo. Nådde Majrit; trodde kanske att man kommit fram. Klättrade över muren, snabbt och vigt som katter. Därför kallas madridborna just det: gatos. Eller kanske är det för deras planlösa livsstil och smidiga kroppsspråk, eller kanske bara för deras trolöshet. Deras hjärna flackar, som kattens. Ungefär 1561 drog Filip II med sin linjal två diagonaler över halvöns nästan kvadratiska karta, och i krysset låg Majrit, och dit förlade han sin huvudstad. Härifrån styrdes ett rike som var alldeles för stort, av en man som var för långsam och för försiktig. Filip saknade helt sinne för affärer och vägrade att ta råd. Inflationer, krigskatastrofer och nationella bankrutter kom att känneteckna hans regering. Han hade varit kung över 20 miljoner européer, varav 8 miljoner spanjorer; dessutom herre till den nordafrikanska Barbarkusten, Kap Verde, Filippinerna, Kryddöarna, Mexico, Peru, Västindien och stora delar av Nordamerika. Men när Filip dog 1598 var hans rike på randen av kollaps och själv var han starkt misstänkt för två mord: på sonen Don Carlos och sekreteraren till halvbrodern Don Juan de Austria.

  5. Alfons VI, den modige (spanska: Alfonso el Bravo), född 1040 eller 1041, död 1 juli 1109 i Toledo, var kung av León 1065-1109 och av Kastilien 1072-1109. Alfons kallade sig för kejsare av Spanien och erövrade Toledo från morerna 1085. Han kunde dock inte hindra Almoraviderna från att ena de muslimska staterna i Spanien det följande året. Alfons VI låg också i konflikt med den berömde El Cid som var hans vasall. Han efterträddes av sin dotter Urraca.

  6. Efter Filip II kom sonen Filip III, en usel regent med många svagheter, men ironiskt nog sammanföll hans regeringstid 1598–1621 med den spanska så kallade guldåldern. Näste kung, Filip IV, gjorde Velázquez till sin hovmålare och de två blev nära vänner för livet. Han köpte också in massor av Rubens, som för övrigt var ambassadör i Madrid i många år. Vid slutet av 1600-talet överträffade de spanska kungliga samlingarna allt som fanns annorstädes i Europa. 1819 slog Pradomuseet, ursprungligen ritat 1785 för att hysa naturvetenskapliga samlingar, upp sina portar för allmänheten. Då levde ännu Francisco de Goya, Madrids främste porträttör. Karl III sanerade, planerade, planterade, rev ner och byggde nytt. Det mesta som i dag ser pampigt ut är verk som han initierat. De breda promenadstråken drogs och fick alléer och belysning. Slottet hade mycket lämpligt just brunnit, och det nya fick 1 200 rum, och Karl importerade tyska och italienska konstnärer att dekorera det.

  7. År 1902 hade den fanatiskt religiösa regentinnan Maria Cristina avgått och efterträtts av sin son, som blev Alfonso XIII. Under hans första 21 år på tronen – han höll sig kvar i nästan trettio – skulle Madrid komma att hysa trettiotre regeringar, samtliga tämligen odugliga. Industriåldern var annorstädes i Europa redan långt framskriden, men i Spanien var mycket ännu medeltida. Och den senaste katastrofala krigssituationen ägde rum i Marocko. I september 1923 gjorde general Miguel Primo de Rivera en statskupp och tog makten, medan Alfonso fick sitta kvar som marionettkung och spela golf och jaga harar, för att i någon mån fungera som symbol och lugna folket. Men diktatorn förlorade alltmer det stöd han från början haft, och hade oturen att få emot sig både den ekonomiska världskrisen och en ny intellektuell rörelse, ”Generation 27”. På nyåret 1930 försvann Primo de Rivera från Madrid och dök upp i Paris, där han strax avled – ”den ende regeringschef Spanien haft som fått tågen att avgå i tid”. Kungen flydde sitt slott till våren 1931 och avvek till franska Rivieran, för att inte återvända förrän det var dags att begrava honom i El Escorial.

  8. Fotbollsklubben Real Madrid är baserad i Madrid och spelar på Estadio Santiago Bernabéu. Real Madrid är en av de främsta fotbollsklubbarna i hela världen med sina tolv vinster i UEFA Champions League. Deras lokala rivaler är Atlético Madrid, som även de är från Madrid. I Madrid spelades även finalen i VM i fotboll 1982.Champions League-finalen 2010 spelades på Estadio Santiago Bernabéu. Tillsammans med Barcelona, Glasgow och Lissabon är Madrid en av de fyra städerna i Europa som har två femstjärniga arenor: Real Madrids Santiago Bernabéu och Atlético Madrids Vicente Calderón är båda femstjärniga arenor. Några av Spaniens bästa eller mest kända fotbollsspelare är ifrån Madrid, däribland den tidigare Real Madrid spelaren Emilio Butragueño, Atlético Madrids Fernando Torres och Real Madrids veteraner Raúl González Isco Iker Casillas.

  9. År 1934 föll exporten med 75 procent. En miljon var arbetslösa. Inbördeskriget bröt ut i juli 1936 i spanska Marocko under ledning av general Francisco Franco. Efter att snabbt ha intagit hela spanska Marocko och stora delar av Spanien, nådde rebelltrupperna Madrid den 5 september 1936. Belägringen kom att vara under mer än två och ett halvt år. I april 1939 är Madrid söndertrasat, utsvultet och saknar kraft till ytterligare motstånd. Freden proklameras den första maj, och Franco blir Spaniens regeringschef i mer än trettiofem år, till sin död 22 november 1975.

  10. 21 Maj 1527 – 13 September 1598 Philp ll

  11. Plaza Mayor

  12. Muslimska muren

  13. Madrid 1562

  14. Ferdinand II av Aragonien , född 10 mars 1452 i Soz, Aragonien, död 23 januari 1516 i Madrigalejo, var kung av Aragonien och från 1479 av ett förenat Spanien. Genom hans äktenskap med Isabella I av Kastilien förenades större delen av den iberiska halvön i ett enda stort rike. Johanna I, kallad Johanna den vansinniga, (på spanska Juana I de Castilla respektive Juana la Loca), född 6 november 1479 i Toledo, död 12 april 1555 i Tordesillas, av Huset Trastámara var från 1504 till 1506 drottning, från 1506 till 1555 endast titulärdrottning av Kastilien och från 1516 till 1555 även titulärdrottning av Aragonien.

  15. Karl V (tyska: Karl V, spanska: Carlos I - ibland även Carlos V, nederländska: Karel), född 24 februari 1500 i Gent, död 21 september 1558 på Geronimo de San Yuste i Extremadura, var tysk-romersk kejsare 1519–1556 samt kung av Kastilien och Aragonien 1516–1556 under namnet Karl I (spanska: Carlos I). Han var son till Filip I av Kastilien och Johanna den vansinniga; hans morfar och mormor var Ferdinand II av Aragonien och Isabella I av Kastilien. Ferdinand I, född 10 mars 1503 i Alcalá de Henares i Spanien, död 25 juli 1564 i Wien, var tysk-romersk kejsare från 1558, kung av Böhmen och Ungern från 1526 och kung av Kroatien från 1527 fram tills sin död. Ferdinand I var son till Filip I av Kastilien och Johanna den vansinniga. Han var kejsar Karl V:s yngre bror och efterträdare (som kejsare).

  16. Filip II (på spanska Felipe II), född 21 maj 1527 i Valladolid, död 13 september 1598 i Escorial; kung av Spanien 1556– 1598 och kung av Portugal 1580–1598. Han var son till den tysk-romerske kejsaren Karl V och Isabella av Portugal. Filip III av Spanien, (på spanska Felipe III) född 14 april 1578, död 31 mars 1621, kung av Kastilien, Aragonien och Portugal 1598-1621. Son till Filip II av Spanien och Anna av Österrike.

  17. Filip IV (på spanska Felipe IV), född 8 april 1605 i Valladolid, död 17 september 1665 i Madrid; av ätten Habsburg var kung av Spanien 1621-1665, samt kung av Portugal som Filip III 1621-1640. Han var son till Filip III av Spanien och Margareta av Österrike. Karl II av Spanien (även Karl den vansinnige; på spanska Carlos II eller Carlos El Hechizado), född 6 november 1661, död 1 november 1700, var kung av Spanien, Neapel och Sicilien från år 1665 till sin död. Han var son till Filip IV och Mariana av Österrike.

  18. Filip V eller Filip av Anjou (på spanska Felipe V), född 19 december 1683, död 9 juli 1746, var kung av Spanien mellan 1700 och 1746 förutom en kort period år 1724. Han var den förste spanske regenten av huset Bourbon. Han innehade även titeln hertig av Anjou. Ludvig av Spanien. Ludvig av Spanien, född 25 augusti 1707, död 31 augusti 1724 (i smittkoppor), son till Filip V och Maria Lovisa av Savojen. Han blev kung av Spanien vid faderns abdikation 1724, men avled själv senare samma år. Gift 20 januari 1722 med Lovisa Elisabet av Orléans. De hade inga barn.

  19. Ferdinand VI av Spanien. Ferdinand VI (på spanska Fernando VI), född 23 september 1713, död 10 augusti 1759, var kung av Spanien mellan 1746 och 1759. Ferdinand var son till Filip V och Maria Lovisa av Savojen, och han efterträdde 1746 sin far som regent. Ferdinand var politiskt obildad men hade till en början flera begåvade ministrar i sin regering och förde en reformvänlig och fredlig politik, men sedan José de Carvajal y Lancáster som ledde reformarbetet 1754 avlidit upphörde framstegen. Efter hustruns (Barbara av Portugal) död år 1758 försjönk Ferdinand i depression. Han hade inga barn, och efterträddes vid sin död av sin halvbror Karl. Karl III Karl III (på spanska Carlos III; på italienska Carlo III), född 20 januari 1716, död 14 december 1788, var kung av Spanien från 1759. Han var son till Filip V av Spanien och Elisabet Farnese av Parma. 1738 gifte han sig med Maria Amalia av Sachsen (1724-1760). Som Karl VII var han kung av konungariket Sicilien från och med 1735. Som Karl I (ital. Carlo I) var han hertig av Parma och Piacenza mellan 1731 och 1735, en titel han gav upp till förmån för habsburgarna som kompensation för tillträdet av Sicilien vilket var en del av fredsvillkoren fastslagna i Freden i Wien 1738.

  20. Karl IV av Spanien, född 12 november 1748 i Portici, Italien, död 19 januari 1819 i Neapel , Italien, kung av Spanien 1788-1808. Som monark var han egentligen välmenande men svag och oduglig och styrdes helt och hållet av sin hustru, Maria Luisa, och hennes älskare, Manuel Godoy. Ferdinand VII (på spanska Fernando VII), även "Ferdinand den önskade" (Fernando el Deseado), född 14 oktober 1784, död 29 september 1833, var kung av Spanien år 1808 samt mellan 1814 och 1833. Han var äldste son till Karl IV av Spanien och Maria Luisa av Parma.

  21. Joseph Bonaparte, född 7 januari 1768 i Corte, död 28 juli 1844 i Florens, kung av Neapel 1806-1808 och kung av Spanien 1808-1813. Ferdinand VII, 1814-1833 (besteg tronen för andra gången)

  22. Isabella II av Spanien, född 10 oktober 1830 i Madrid, död 9 april 1904 i Paris, var Spaniens drottning åren 1833–1868. Hon var dotter till Ferdinand VII av Spanien och dennes fjärde hustru och tillika systerdotter Maria Christina av Bägge Sicilierna. Amadeus Ferdinand Maria I av Spanien (italienska Amedeo, och latiniserat som Amadeus), född 30 maj 1845 och död 18 januari 1890, var italiensk prins, hertig av Aosta och även kung av Spanien från 1870 till 1873. Amadeus valdes av Cortes till spansk kung 1870. Han kom till Spanien, men lyckades inte vinna fotfäste där och abdikerade 1873.

  23. Estanislao Figueras. Estanislao Figueras y Moragas (Estanislau Figueras i de Moragas på katalanska), född den 13 november 1819 i Barcelona, död den 11 november 1882 i Madrid, var en spansk politiker. Figueras anslöt sig först till progressisterna, men övergick 1840 från dem till de då ännu ytterst fåtaliga republikanerna, måste snart för en tid lämna Madrid och återvände först 1848. Efter fåfänga försök att förverkliga sina republikanska idéer bosatte han sig som advokat i Tarragona. År 1850 invaldes han i cortes och bildade där tillsammans med Orense, Lozano med flera en republikansk grupp, deltog flera gånger i sammansvärjningar med republikens införande som syfte och fängslades 12 maj 1867 på Narváez befallning Efter återställandet av den bourbonska monarkin under Alfons XII (1874) drog sig Figueras tillbaka från det offentliga livet. Francisco Pi y Margall, född den 29 april 1824 i Barcelona, död den 29 november 1901 i Madrid, var en spansk politiker och författare. Pi y Margall ingrep djupt i det politiska livet alltifrån 1866, då han emellertid på grund av sina utpräglade republikanska åsikter måste fly till Frankrike. Redan 1868 återvände Pi y Margall som cortesmedlem och var till 1874 de republikanska federalisternas ledare, inrikesminister 1873 efter Amadeus abdikation samt republikens president efter Figueras.

More Related