Sverige under de oroliga åren

1. Sverige under de oroliga åren Försvarsstriden Före kriget hade vi ingen riktigt utvecklad demokrati i Sverige. De som fick rösta var männen, men man fick olika många röster efter hur mycket pengar man tjänade. De rika fick alltså fler röster. Åren före 1914 pågick en häftig debatt om försvaret i Sverige. Högern (dagens Moderater) ville rusta upp försvaret, liksom kungen. Den liberala (dagens Folkparti) regeringen ville det inte. På den här tiden fanns det inga klara regler för hur mycket kungen fick lägga sig i politiken egentligen. I Grundlagen stod det att kungen styrde, men det hade utvecklats en praxis att han inte skulle göra det.

2. Borggårdstalet • I februari 1914 gick en massa bönder i ett demonstrationståg in till Stockholm. De ville ha en större satsning på försvaret. De togs emot av kung Gustav V på slottets gård. Där höll kungen ett mycket berömt tal där han gav stöd åt tanken på extra pengar till försvaret. Detta tal är mycket berömt, p.g.a. att det fick statsministern, Karl Staaf, att avgå i protest mot att kungen la sig i politiken.

3. Sverige under första världskriget • Sverige deltog inte i Första världskriget utan var neutralt. Vi blev ändå påverkade genom att handeln med andra länder blev starkt påverkad, bl.a. beroende på Tysklands u-båtskrig mot handelsfartyg. • Detta ledde till brist på en rad matvaror i Sverige. Ransoneringskuponger infördes på flera varor men systemet fungerade dåligt och de som hade gott om pengar kunde köpa vad de behövde på svarta marknaden, medan många svalt.

4. Matbrist och kravaller • Det var t.o.m. så att statsministern som hette Hjalmar Hammarskiöld kallades ”Hungerskiöld” istället. • Våren 1917 blev missnöjet med högerregeringen allt större. Arbetare och andra fattiga gick ut på gatorna och det blev kravaller i flera städer runtom i landet. • Många högerpolitiker hade alltid gjort motstånd mot allmän och lika rösträtt, men nu började de bli nervösa för att det skulle bli revolution precis som det hade blivit i Ryssland. Ransoneringskuponger på bl.a. socker.

5. Nära revolution • Socialdemokraterna ville tillsammans med liberalerna skapa ett rättvisare samhälle, med fredliga metoder. • När kravallerna hotade att spåra ur lyckades den socialdemokratiske partiledaren Hjalmar Branting lugna ner folket. Han krävde att arbetsdagen skulle begränsas till 8 timmar per dag och att ALLA skulle få lika rösträtt, alltså även kvinnorna. • Högerpolitikerna var så rädda för revolution att de gick med på kraven och 1921 kunde svenska kvinnor för första gången rösta till riksdagen. Vi hade fått demokrati. Hjalmar Branting

6. Mellankrigstiden • Efter kriget växte svensk ekonomi. Alltfler fick det bättre, industrin gick bra och levnadsstandarden steg. • Spanska sjukan drabbade Sverige hårt vintern 1918 och många behövde vård för den dödliga sjukdomen tbc. • Ransoneringskorten försvann men ransoneringen på vin och sprit fortsatte även efter kriget, ända fram till 1955 faktiskt, genom motboken. 1922 hade vi t.o.m. den första folkomröstningen – om vi skulle totalförbjuda just alkoholen. Nej-sidan vann knappt. Författaren Albert Engström engagerade sig emot förbudet Av alkohol.

7. Tekniska nymodigheter • Bilarna blev fler och fler. Bussar och spårvagnar började trafikera städernas gator och telefonen blev allt vanligare. • Elnätet byggdes ut och om man hade råd kunde man köpa sådana moderniteter som elstrykjärn, dammsugare och elspis. • 1925 började Radiotjänst sända några timmar om dagen, mest nyheter. • Men många hade det fortfarande väldigt fattigt och omodernt. I de fattigare kvarteren i Stockholm bodde många kvar med hela familjen i ett rum utan vatten, el eller toalett.

8. Depressionen • Börskraschen i USA spred den ekonomiska krisen även till Sverige och arbetslösheten ökade dramatiskt i början på 30-talet. Den späddes dessutom på av kreugerkraschen. • Det blev åter oroligt bland arbetare som hade svårt att hitta ett jobb så att de klarade att försörja sina familjer. Det blev strejker och demonstrationer. • Den värsta konflikten inträffade i Ådalen 1931. Arbetare på ett pappersbruk strejkade, arbetsgivaren skaffade strejkbrytare och mot detta ordnades en stor demonstration i maj 1931. Polis och militär sattes in för att hålla lugn och plötsligt sköt militären mot demonstranterna. Fem personer dödades. Sedan dess får inte militären i Sverige användas för ordningsuppdrag.

9. Per Albin lugnar ner känslorna • Efter det som hände skulle man ju kunna tänka sig att våldsamheter mellan vänstern och högern skulle bli ännu värre, men så blev inte fallet, varför? • Den nye partiledaren för Socialdemokraterna hade en vision om ett rättvisare samhälle, ett samhälle där alla skulle välkomnas, något som han kallade Folkhemmet. Inom Socialdemokraterna fanns det också de som stod kommunisterna nära och som tyckte att man eventuellt skulle ta till revolution för att verkligen nå förändring. Efter Ådalen gick Per Albin ut och kritiserade kommunisterna för att ha uppviglat arbetarna och skapat en farlig situation. Detta gjorde att de mer vänstersinnade inom Socialdemokratin förlorade kampen om partiet. Per Albins fredliga metoder vann, och detta kom att påverka Sveriges historia under lång tid efteråt.

10. Kohandel och Saltsjöbadsavtal • Den Socialdemokratiska regeringen kom i mitten av 30-talet överrens om att samarbeta med Bondeförbundet (dagens Centerparti). De skapade ett krisprogram för att komma ur den ekonomiska krisen och man började bygga upp olika sociala skyddssystem – folkhemmet började byggas. Detta samarbete kom att kallas för kohandeln eftersom det bl.a. innehöll subventionerade priser på smör. • 1938 ingick fackföreningarna och arbetsgivarna ett avtal om vilka regler som skulle gälla på arbetsmarknaden. Det betydde att politikerna skulle försöka hålla sig utanför löneförhandlingar etc. Detta avtal slöts i Saltsjöbaden och har fått sitt namn efter detta. Ivar Kreuger

11. Att mäta skallar • Rasismen var dock utbredd även i Sverige. Faktum är att Sverige var ett av de viktigaste länderna i världen när det gällde forskning om olika raser – s.k. rasbiologi. Det rasbiologiska institutet i Uppsala under Herman Lundborgs ledning hade blivit berömt över Europa. • Föregångare till de rasbiologiska tankarna går egentligen tillbaka ända till romarna och renässansen men på riktigt allvar blev Sverige viktigt i denna s.k. vetenskap genom Anders Retzius. Han trodde att man genom att mäta skallar på människor kunde komma fram till hur utvecklade och intelligenta de var. Och han var också övertygad om att olika s.k. raser hade olika typiska drag. Herman Lundborg Anders Retzius

12. Relativt liten extremism i Sverige • Att regeringen klarade av krisen var en viktig orsak till att nazisterna inte fick samma väljarstöd i Sverige som i Tyskland. Nazistpartier fanns det i Sverige men de blev aldrig särskilt stora. De vanliga partierna i Sverige visade att de klarade av att regera, till skillnad mot i Tyskland under 20-talet. • Däremot var antisemitismen ganska utbredd och gammal i Sverige. När tyskarna t.ex. började förfölja judar under 30-talet och många ville fly till Sverige sa svenska regeringen i stort sett nej. Bara judiska barn fick komma in. • Många i samhället var traditionellt tyskvänliga. Den tyska kulturen och det tyska språket dominerade Europa i början av 1900-talet, ungefär som engelskan och amerikansk kultur dominerar nu. En känd antisemitisk propagandabild

13. Krig igen! • När Tyskland anföll Polen 1 september 1939 blev de allra flesta svenskar förstås mycket rädda och nedstämda, men några tyckte att det var bra. De hoppades att Hitler skulle slå tillbaka den ryska kommunismen och införa en ny ordning i världen. • Sverige förklarade sig neutralt, precis som i det första världskriget. Detsamma gjorde våra nordiska grannländer men de hade inte lika mycket tur som oss. • Stalin och Hitler hade ju gjort upp om en hemlig plan för att dela Östeuropa, och Finland skulle enligt denna överenskommelse tillhöra Sovjets intressesfär. På hösten ställde ryssarna krav på stora områden av Finland bl.a. Karelen. Finland vägrade gå med på detta. • Då anföll Sovjet. De bombade Helsingfors och gick in med marktrupper 30 november. Finland gjorde dock mycket hårt motstånd med gerillakrigföring och snabba förflyttningar på skidor. På våren 1940 var de dock tvungna att kapitulera. • Sverige vågade inte hjälpa Finland eftersom vi hade sagt att vi var neutrala, men drygt 8000 frivilliga svenskar åkte över och deltog i kriget på Finlands sida. Denna del av världskriget kallas Finska vinterkriget

14. Danmark och Norge • Morgonen 9 april anföll Tyskland Danmark och Norge. Danmark hade inte mycket till försvar och gav upp direkt. De fick behålla en slags lydregering men judar och kommunister skickades till koncentrationsläger i Tyskland och Polen. • Norge gjorde bättre motstånd, delvis med hjälp av brittiska trupper. Men efter någon månad tvingades även Norge kapitulera. Eftersom de hade gjort motstånd fick de hårdare villkor. En norsk nazist vid namn Vidkun Quisling bildade regering och alla som protesterade fängslades eller avrättades direkt. • Varför tog inte Hitler Sverige också? Vi var nu helt omringade och kunde ändå inte ställa med så mycket problem för tyskarna. Danmark behövdes som livsmedelsleverantör och Norge var viktigt för att kunna anfalla vidare mot Storbritannien till havs, och för att säkra malmtransporterna från de svenska gruvorna.

15. Sverige under kriget • Under även detta krig drabbades förstås handeln. Det var mycket farligt för fartygen. De riskerade att köra på minor eller torpederas av u-båtar. Det blev dock inte lika illa som under första världskriget och nu verkar det som om uppoffringarna blev mer rättvist fördelade. • När kriget bröt ut bildade Per Albin Hansson en samlingsregering med Bondeförbundet (C), Liberalerna (Fp) och Högern (M). Det femte partiet i riksdagen, Kommunisterna (Vp) fick dock inte vara med. • Hur neutrala var vi då? Inte särskilt. Så länge Tyskland dominerade Europa var vi mycket försiktiga mot Hitler. Tidningarna fick inte skriva vad de ville, trots att vissa försökte. Vi lät tyska soldater åka tåg igenom landet när de skulle fram och tillbaka på permission. Dessutom sålde vi massor av järnmalm till Tyskland. Torgny Segerstedt som var chefredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning

16. Midsommarkrisen • När kriget vände blev den svenska regeringen lite kaxigare och i slutet var vi minst lika antityska som vi hade varit protyska i början. • Men den värsta överträdelsen mot neutralitetsreglerna skedde definitivt under midsommaren 1941. Innan Tysklands stora anfall mot Sovjet – operation Barbarossa – kom det en tysk förfrågan till den svenska regeringen. Tyskarna ville transportera soldater på svensk järnväg, från Norge till Finland, så att de kunde delta i anfallet mot Sovjet. • Kris bröt ut i den svenska regeringen, men många turer fram och tillbaka. Även kungen påstås ha blandat sig i frågan och vissa historiker hävdar att Per Albin manipulerade den socialdemokratiska riksdagsgruppen för att få igenom frågan. Svaret blev till slut ja. Sverige vågade inte säga nej.

17. Att vara stolt över • I slutet av kriget hade alla i Europa insett någorlunda vad tyska höll på med i koncentrationslägren. Kungens brorson, Folke Bernadotte, lyckades på våren 1945 få tillstånd at åka ner till Tyskland och Polen och rädda livet på några tusen judar, främst nordiska. Detta gjorde med hjälp av de berömda vita bussarna. • Under hösten 1944 arbetade Raoul Wallenberg i Budapest som svensk diplomat. Han lyckades tillsammans med sina kollegor, med olika knep, rädda fler än 100 000 judar från att skickas till dödsläger.

18. Att skämmas över • Som vi tidigare har nämnt stod ju den svenska rasbiologin för mycket av de tankar som Hitler omsatte i praktiken. • Omedelbart efter kriget lämnade Sverige ut 167 baltiska flyktingar till Sovjet. De hade stridit på tyskarnas sida mot Sovjet och ryssarna begärde att de skulle lämnas ut. Många av dem hade dock tvångsrekryterats till den tyska armén och var livrädda för att skickas till fånglägren i Sibirien eller för att t.o.m. avrättas när de steg i land i Sovjet.

19. Äntligen fred! • Den 7 maj hade ju Hitler redan varit död i några dagar och Tyskland kapitulerade äntligen. Det dröjde dock tills 8 maj innan det nådde ut till allmänhetens kännedom. Men då blev det rejält firande. Denna bild är från Kungsgatan inne i Stockholm.